Måndag
Hej igen
Idag är jag inte riktigt på någe bra humör :/ Vet inte varför, jag blev såhär för bara en liten stund sen. Konstigt hur humör kan vända bara sådär. Men men de är ju måndag och jag sitter här på arbetet aldeles ensam och har det tråkigt. På eftermiddagen ska jag hålla i ett redaktionsmöte som vi ska ha och de känns sådär, jag saknar nämligen auktoritet. Finns ingen som någonsin haft respekt eller lyssnat på det jag säger så det känns nästan som en omöjlig uppgift det här när jag nu klockan fyra ska hålla i ett möte och vara byrsk mot en gubbe som inte gör sitt jobb ordentligt...Nej, det här är svårt det.
Jag har aldrig egentligen varit någon som gjort mycket väsen av mig, jag och Per på ÖK och Pierre i fiket satt och diskuterade detta på morgonfikat. Jag och Per har alltid varit mer Lyssnare än Pratare. Befinner vi oss i en stor folkmassa så sitter vi hellre och lyssnar på vad de andra säger. Självklart lägger man sig i diskussionen om de är någon som frågar en, men de händer inte så ofta.
Och sen så blir man inte speciellt sporrad att prata när man försöker gång på gång utan att någon egentligen bryr sig om vad man säger eller ens lyssnar speciellt noga, som många av eleverna gör och som händer mycket i familjen med.
Men Pierre sa en mycket bra sak iaf, det är ett talesätt från Italien:
"Hellre att du sitter tyst och ser lite dum ut
Än att öppna munnen och få det bekräftat"
Mycket gulligt och tänkvärt :)
Idag är jag inte riktigt på någe bra humör :/ Vet inte varför, jag blev såhär för bara en liten stund sen. Konstigt hur humör kan vända bara sådär. Men men de är ju måndag och jag sitter här på arbetet aldeles ensam och har det tråkigt. På eftermiddagen ska jag hålla i ett redaktionsmöte som vi ska ha och de känns sådär, jag saknar nämligen auktoritet. Finns ingen som någonsin haft respekt eller lyssnat på det jag säger så det känns nästan som en omöjlig uppgift det här när jag nu klockan fyra ska hålla i ett möte och vara byrsk mot en gubbe som inte gör sitt jobb ordentligt...Nej, det här är svårt det.
Jag har aldrig egentligen varit någon som gjort mycket väsen av mig, jag och Per på ÖK och Pierre i fiket satt och diskuterade detta på morgonfikat. Jag och Per har alltid varit mer Lyssnare än Pratare. Befinner vi oss i en stor folkmassa så sitter vi hellre och lyssnar på vad de andra säger. Självklart lägger man sig i diskussionen om de är någon som frågar en, men de händer inte så ofta.
Och sen så blir man inte speciellt sporrad att prata när man försöker gång på gång utan att någon egentligen bryr sig om vad man säger eller ens lyssnar speciellt noga, som många av eleverna gör och som händer mycket i familjen med.
Men Pierre sa en mycket bra sak iaf, det är ett talesätt från Italien:
"Hellre att du sitter tyst och ser lite dum ut
Än att öppna munnen och få det bekräftat"
Mycket gulligt och tänkvärt :)
Kommentarer
Trackback
